StundStunden jag fruktat...


Inatt jag drömde....

Jag har länge funderat över vad som driver en människa till att av egen fri vilja åka ut i krig i länder som Afghanistan och Pakistan mfl. Jag förstår det bara inte, så finns det någon som har ett svar?

Vad är det som får en människa att vilja skada och döda andra människor? Människor man aldrig mött. Människor man inte har en aning om vilken livshistoria de har bakom sig.

Och vad får en människa att vilja riskera att få skador för livet och att riskera att dö för något de inte ens är inblandade i själva? Är de som åker till dessa länder ens medvetna om vad det handlar om och vad de ger sig in på? Är de medvetna om allt det elände de kommer att få se och vara med om eller är det människor som tror att det är som i spelen? Och jag förstår inte egentligen heller vad som är tjusningen i att SPELA att man är i krig. Det är ju lika sjukt som det vore att spela spel som går ut på att våldta. Eller ett spel där du ska döda dina nära och kära. Hur sjukt är inte det? Hur åt helvete sjuk är inte människan?



Jag undrar varför någon vill vara med och bidra till all den sorg och smärta som krig medför för de själva, och inte minst för de civila som alltid kommer att hamna i kläm för människors ondska.

 


Och vem har rätt att bestämma över oskyldigas liv och död? Vem har rätt att bestämma över någons liv och död?



Så hemsk människan kan vara. Så otroligt ond. Jag kommer aldrig att förstå....


 


När hjärtat blöder...

Mina tankar går nu till Christer och hans familj.
Även om det inte finns mycket som kan trösta när någon man älskar ligger för döden skickar jag tusen varma styrkekramar till er. <3







Sommarlängtan

Solljummen brygga under bara fötter en sommarkväll.


Ljuv sång och gitarr på Brännö, en sommarkväll i juli.





Salta, ljumma vindar som smeker.


Maja & Carmen


Visst gör det ont när knoppar brister...


Saga


Nea & Saga



Inlindad i en solvarm handuk efter bus i havet.








Att gräva ned fötterna i varm sand.


Samuel - lillbrorsan




Emana




Sköna Maja med Silly.




Ride-in på Mc Donalds efter en lång härlig ridtur.


Laban - glad sommarvovve.


Solnedgång.


Release me.


Hage i gryning.


Ingen sommar utan skriande måsar.


Ingenting är som svensk sommar <3


Kajsas udde

Från Kajsas udde ser jag solen sjunka.
Den tänker gömma sig bak liten ö.
Och stilla sitter jag, små böljor klunka,
jag metar visor jag i liten sjö.
Men det är svårt att dikta, vinden stör mig
den puffar fram små moln som sakta för mig.
Här är det sommarkväll och ingen hör mig
för kvällen gör så vackra visor själv.

Från Kajsas udde ser jag vattnet skratta
och skogen dansa runt i rosenkrans.
Och själv jag skrattar när jag börjar fatta
att jag är med i kväll i världens dans.
Men mot ett papper lutar jag min penna.
Det här är viktigt. Ja, jag vill bekänna
att jag - ack nej, mitt papper vill jag bränna!
Nu sätter solen eld på liten ö.

På Kajsas udde sitter jag och tänker:
Med liten ö jag far väl bort en gång.
Och vackra visor liksom bubblor blänker -
Jag stoppar ner min penna och min sång.
Och det är mycket skönt att inget gitta.
Om man är fågel eller fisk kan kvitta.
Här är så skönt att bara stilla sitta
när kvällen gör så vackra visor själv.




Kunde bara inte sluta grina ;)

Idag satt jag och mami och kollade igenom våra Spotify-listor och annat och tipsade varandea om bra musik.
När mamma visade mig videon nedan kunde jag bara inte hålla tårarna inne. I slutet av videon bröt jag bara ihop totalt! Så himla fin låt och text, och helt underbart vacker video! Vem har inte någon gång inte känt precis såhär. Att det bara kan vara överväldigande med vissa tråkiga saker som då och då drabbar en i livet.

Och såklart så var mamma tvungen att sätta på videon igen och filma mig där jag satt och grinade till den så att jag knappt kunde andas :P Det gick ju bara inte i all gråt hålla sig ifrån att skratta på samma gång åt att man ibland är så himla känslig och lättrörd :P Får se om jag lägger upp en snutt någon gång ;)

Men kolla ni in videon (Se hela!) och säg sedan om ni inte åtminstone fick tårar i ögonen!






Puss på er! <3



Som jag har längtat...

Ååh!! Snart får jag hem min nya bebis!

Jag har längtat sååå länge nu på att skaffa ett nytt djur. Det har kännts så otroligt tomt sedan jag blev utan mina fina bebisar Laban, Tequila, Saga och så Emana såklart. Jag kan helt enkel inte leva utan djur..

Och nu äntligen har jag hittat min one true match! Han heter Costello, är sju månader gammal och har en silkeslen brun/vit päls med långa underbara öron.

Den här raringen flyttar hem till mig nästa vecka:



Åh, vad tiden går långsamt när man önksar att man bara kunde snabbspola! Jag känner mig lyckligare och mer förväntansfull än ett barn på julafton ;)

Idag var jag och hälsade på honom för andra gången och det var första gången jag höll honom i min famn. Tänk att kaniner alltid doftar så fruktansvärt mysigt. Detgår liksom inte förklara doften på annat sätt än att det liksom bara är...ja, supermysigt helt enkelt!

Längtar, längtar, längtar!!




Lite bilder från Litauen i somras =)

Vet att jag aldrig skriver längre och att jag borde lagt upp dessa bilder för länge sedan när de var aktuella. Men nu lägger jag upp dom ändå.

Jag hade inga höga förhoppningar på Litauen men det var riktigt bra där faktiskt. Mycket intressant att kolla på och så var vi med om en hel del udda grejer.

Jag kan lätt tänka mig att åka dit igen. Att flyga dit kostar löjligt lite och att äta och dricka är riktigt billigt. Hotellen ligger väl strax under de priser vi har på hotell i Sverige.
Om man köper flygbiljetter med Ryanair några veckor innan så behöver man inte betala mer än ett par hundra. Man flyger då till staden Kaunas som är Litauens tredje största stad. Vi var dessuton i Klaipeda och Vilnius men jag tycker helt klart att Kaunas var den vackraste av de tre städerna. Klaipeda var rätt slitet och inte så mycket att se och i Vilnius tyckte jag att det blev lite tråkigt eftersom det finns så sjukt många kyrkor och Katedraler överallt. Kan bli lite långtråkigt efter ett tag ;)




Lite småläskiga bilder från innifrån Klaipedas tandläkarhus. Hade man inte tandläkarskräck innan
så lär man ju få det när man klivit in här.
Jag skulle inte bli förvånad om det någon gång under något av världskrigen
varit ett sjukhus här. Jag ser framför mig hur det i korridoren en gång kanske stått sängar i rad
med stympade, jämrande soldater och förtvivlade sjuksköterskor som springer mellan dem med nedblodade förkläden.
Men oj, vilken läskig skildring det blev :P




En dag bestämde vi oss för att gå och kolla på ett av de gamla forten som omgav staden Kaunas (rättelse rån Klaipeda som det tidigare stod). Vi gick i evigheter på en lång skogsväg för att hitta fortet. Enligt kartan vi hade så verkade det varken vara långt att gå och inte heller att det skulle vara ett igenvuxet fort som ingen vart i på evigheter.
När vi nästan höll på att ge upp hoppet om att vi varken skulle hitta något fort eller hitta tillbaka till stan såg vi en igenvuxen skylt vid vägen. Bredvid den fanns en rostig gammal bom med någon skylt på och innanför den
ett slitet ruckel.

Plötsligt kommer säkert tio hundar springande mot oss kring knuten på skjulet och mitt ibland dem haltade en gammal man fram. Trots att vi var överrumplade och blev lite osäkra försökte vi pekande och på engelska fråga mannen, som absolut inte kunde något annat än litauiska, om man fick gå in och titta. Allt var så igenvuxet att man därifrån inte kunde sikta något fort men enligt skylten och kartan skulle det ju finnas där. Han nickade i alla fall och gjorde en svepande rörelse med handen in på andra sidan bommen. (Ja, lite konstigt är det ju att det enda som blockerade vägen in var en rostig bom. Inga stängsel.)

Fortfarande väldigt osäkra klev vi in, förbi bommen, och in på den lilla stigen kantad med vildvuxet gräs. Med hundarna springande och skällande kring benen på oss och med mig upprepande "låtsas som ingenting, visa inte om du är rädd" började vi gå. 
Snart tornade det sig upp framför oss, fortet. Det såg riktigt spöklikt ut där det stod lämnat att förfalla och nästan helt igenväxt.




Här hade det väl en gång smitts skumma planer i stridstider.
Hela framsidan utgjordes av stora valv där det en gång stått stridsvagnar på rad.

Det var verkligen med skräckblandad förtjusning vi gick runt där i de mörka gångarna. Ibland vågade jag knappt titta eller lysa in med mobillampan i de olika kolsvarta rummen och salarna.











Jag tror inte att man egentligen fick gå in där men inte brydde vi oss om det. Och egentligen förstod vi nog inte det förrän efteråt när vi  berättade vart vi varit för en jättegullig tjej som jobbade på ett av hotellen vi bodde på.
Hon fick stora ögon när vi berättade det och sa att vi nog inte skulle berätta att vi vart där för någon annan.
Sen skrattade hon i alla fall åt oss, dumma och nyfikna turister som vi var ;)

Fortsättning följer...


Every day I´m shufflin



Dör av partysugenhet!



Grattis Sammie!

Grattis min fina lillebror Samuel som fyller 6 år! Tänk att du blivit så stor och börjat skolan och allt. Vet du vad jag hittade i en gammal dagbok som jag skrev när du fortfarande låg i mammas mage? En hälsning som jag hade skrivit till dig som du skulle få se när du blivit stor. Jag ska ta med mig den till dig så du får se =)
Snart får vi ta den där kvällen med film och massa godis, glass och chips som vi pratat om.
Älskar dig min stora lillebror!





Jag har tur jag <3




Kvällsmys.

I vanliga fall brukar jag vara sugen på en rejäl middag när jag kommer hem på kvällen efter en dag på jobbet. Men idag fick höstrusket mig att sukta efter en sån där mysig "vanlig" kvällsmat med te och rostat bröd.
Måste erkänna att jag är rätt förvirrad ibland, speciellt efter jobbet för då verkar det som att en del av min hjärna liksom går in i viloläge inför nästa arbetsdag.

Såhär gick det när jag skulle fixa mina smörgåsar:
Stoppar ett par bröd i brödrosten.
Tar ut smöret och apelsinmarmeladen och stoppar sedan i kniv respektive tesked.
Smörar smörgåsarna.
Tappar smörkniven på golvet.
Lägger smörkniven på diskbänken och stänger smörlocket.
Lägger marmeladskeden på diskbänken och stänger marmeladlocket.
Ställer in smöret och marmeladen i kylen.
Vänder mig om för att ta mina smörgåsar.
Hmmmm... Varför är det bara smör på mackorna??

Ibland undrar man om man inte bara borde gå och lägga sig direkt när man kommer hem :P

Härligt är det i alla fall att tända ljus, sörpla te ur mina rosa, stora favvokoppar och knapra rostat bröd som jag bara MÅSTE servera på söta små brickor med cupcakemönster, bara för att det känns så otroligt myslyxigt.


Tänk om man bara hade haft ett badkar så att man kunde ta ett varmt mysigt höstbad med rosendoftande bubbel. Då hade lyckan vart total.

Godkväll!



Hmm, vilken sida sitter tanklocket på nu igen?

Det är ganska mycket man får se från fönstret på mitt jobb.
Idag stannade en lite förvirrad tant för att tanka på macken utanför men hon hade visst ingen vidare koll på vilken sida hon hade tanklocket ;)



Och det är inte första gången jag ser detta. Denna bilden tog jag i början på året på en dåre vid samma pump ;P



Han måste ha spillt en del för han sprang runt en bra stund efteråt och torkade med papper. Haha!



En hund är den enda på jorden som älskar dig mer än den älskar sig själv.

Jag får rysningar av denna videon. Bästa på länge!







Till Mamma!

Kommentar till detta inlägget från min kära mors blogg. Följ den förresten! Du kommer inte att kunna slita dig!


Min fina, fantastiska, smarta, vackra mamma!

Jag kan inte se att jag någonsin skulle kunna bli lika smart, allmänbildad och ambitiös som du är. Jag känner precis som du skriver, att jag vet att jag vill och kan bli något. Att jag har din gnista men att jag aldrig någonsin kommer att hitta vart jag hör hemma. Vart jag än jobbar och vad jag än gör, även om jag trivs med det, så känner jag alltid rastlösheten komma smygande efter ett tag.
Jag vill alltid vidare, jag vill något mer. Ändå tar det alltid stopp där, för hur ska jag gå vidare om jag inte vet vad jag vill. Då känns det istället skrämmande, för tänk om det inte finns något annnat för mig, att jag redan är där jag ska vara. Tänk om jag går vidare till något som jag inte alls trivs med istället.
Fast innerst inne så vet jag ju att jag egentligen inte ska stanna där. Utan att jag precis som du, hur skrämmande det än kan kännas, måsta testa mig fram om jag någonsin ska hitta det jag ska göra.

Just därför är jag så glad att jag har en mor som du för du är ett levande exempel på att om man bara kämpar för sig själv och för det som känns och är rätt så kan man nå vart man vill. Och att du gjort detta utan att, precis som morfar sa, "trampa allt för många människor på fötterna".

Du har åstadkommit mer i ditt liv än de flesta andra och vart med om mer saker än vad de flesta andra någonsin skulle klara. Du är och kommer alltid att vara min idol, min största förebild. Jag är glad att vi är så otroligt lika, även om det är på gott och ont (men mest det förstnämnda). Det vet vi ju båda två ;)

För mig har du verkligen lyckats. Och du har tre barn som du vet älskar dig, ser upp till dig och som är stolta över att ha dig som mamma!









Favoritlåten just nu!

Så jävla skön låt! Hörde den och såg videon första gången i Litauen.


Scones och mockasoppa

Godmorgon säger jag!

Vi vaknade tidigare imorse men jag var bara så trött att jag somnade om. Nu när jag vaknade så upptäckte jag att älsklingen hade somnat om han med ;)
Jag sitter i köket och väntar på att sconesen ska bli klara så vi kan käka frukost. Ska jag vara ärlig så hade jag god lust att äta helt andra saker åt det mer onyttiga hållet til frukost.
Igår hade vi några från älsklingens familj här på kalas etersom prinsen nyss fyllt år så jag hade bakat småkakor, chokladmaränger och banankaka. Självklart måste man ha tårta på kalas och älsklingen hade önskat sig en mockatårta som de ofta brukar baka på födelsedagar i hans familj. (I min familj är det jordgubbstårta som gäller ;)) Den tårtan var inte alls så lätt att baka som jag trodde, men nästa gång sätter jag den nog. Själva mockakrämen som ska vara i tårtan blev lämligen ingen kräm utan mer som sås. Jag gjorde i ordning tårtan ändå och som tur var så tyckte alla att den var god fast den mer liknade en såsig röra på tallriken.
Ojsan, nu är sconesen klara och jag ska ta och väcka älsklingen =)
Kram sålänge!

I´m back!

Yoyoyo!
Nu är det dags igen känner jag.
Jag tänker börja blogga igen lite då och då. Kanske inte lika mycket som förut men när jag känner för det =)
Det roliga är att jag mest slutade blogga en dag då jag råkade ta bort typ alla bilder jag någonsin lagt upp på bloggen :P Haha!
Jag har en del att berätta om som jag gjort denna sommaren vilket jag lägger upp så fort jag lagt in de senaste årets bilder i datorn.
So I´ll see ya soon!

Om

Josephine *Svea*

Josephine Svea

Här är bloggen om mig,Josephine, en glad, busig, knasig, snäll, pratglad, sprallig, idérik tjej från Göteborg, Sveriges framsida.

Jag älskar mode och skönhet och är något av en shopaholic. När man shoppar så är man i himlen på jorden. Men efter en stund försvinner denna känsla, och man måste shoppa igen. Det vet jag att de flesta andra känner igen.
Jag är beroende av tidningar. Jag vill helst ha alla modemagasin som existerar varje månad men får oftast nöja mig med ett par; man är ju inte gjord av pengar ;).

Bloggen om mig och mitt liv handlar om allt mellan himmel och jord. Med andra ord om alla mer eller mindre intressanta händelser i vardagen.
Och ingen riktig blogg utan mode, skönhet och skvaller.

Hope u like it!

Kontakt: jossansworld@hotmail.se
RSS 2.0