När hjärtat blöder...
Mina tankar går nu till Christer och hans familj.
Även om det inte finns mycket som kan trösta när någon man älskar ligger för döden skickar jag tusen varma styrkekramar till er. <3
Sommarlängtan
Solljummen brygga under bara fötter en sommarkväll.
Ljuv sång och gitarr på Brännö, en sommarkväll i juli.
Salta, ljumma vindar som smeker.
Maja & Carmen
Visst gör det ont när knoppar brister...
Saga
Nea & Saga
Inlindad i en solvarm handuk efter bus i havet.
Att gräva ned fötterna i varm sand.
Samuel - lillbrorsan
Emana
Sköna Maja med Silly.
Ride-in på Mc Donalds efter en lång härlig ridtur.
Laban - glad sommarvovve.
Solnedgång.
Release me.
Hage i gryning.
Ingen sommar utan skriande måsar.
Ingenting är som svensk sommar <3
Ljuv sång och gitarr på Brännö, en sommarkväll i juli.
Salta, ljumma vindar som smeker.
Maja & Carmen
Visst gör det ont när knoppar brister...
Saga
Nea & Saga
Inlindad i en solvarm handuk efter bus i havet.
Att gräva ned fötterna i varm sand.
Samuel - lillbrorsan
Emana
Sköna Maja med Silly.
Ride-in på Mc Donalds efter en lång härlig ridtur.
Laban - glad sommarvovve.
Solnedgång.
Release me.
Hage i gryning.
Ingen sommar utan skriande måsar.
Ingenting är som svensk sommar <3
Kajsas udde
Från Kajsas udde ser jag solen sjunka.
Den tänker gömma sig bak liten ö.
Och stilla sitter jag, små böljor klunka,
jag metar visor jag i liten sjö.
Men det är svårt att dikta, vinden stör mig
den puffar fram små moln som sakta för mig.
Här är det sommarkväll och ingen hör mig
för kvällen gör så vackra visor själv.Från Kajsas udde ser jag vattnet skratta
och skogen dansa runt i rosenkrans.
Och själv jag skrattar när jag börjar fatta
att jag är med i kväll i världens dans.
Men mot ett papper lutar jag min penna.
Det här är viktigt. Ja, jag vill bekänna
att jag - ack nej, mitt papper vill jag bränna!
Nu sätter solen eld på liten ö.På Kajsas udde sitter jag och tänker:
Med liten ö jag far väl bort en gång.
Och vackra visor liksom bubblor blänker -
Jag stoppar ner min penna och min sång.
Och det är mycket skönt att inget gitta.
Om man är fågel eller fisk kan kvitta.
Här är så skönt att bara stilla sitta
när kvällen gör så vackra visor själv.
Kunde bara inte sluta grina ;)
Idag satt jag och mami och kollade igenom våra Spotify-listor och annat och tipsade varandea om bra musik.
Puss på er! <3
När mamma visade mig videon nedan kunde jag bara inte hålla tårarna inne. I slutet av videon bröt jag bara ihop totalt! Så himla fin låt och text, och helt underbart vacker video! Vem har inte någon gång inte känt precis såhär. Att det bara kan vara överväldigande med vissa tråkiga saker som då och då drabbar en i livet.
Och såklart så var mamma tvungen att sätta på videon igen och filma mig där jag satt och grinade till den så att jag knappt kunde andas :P Det gick ju bara inte i all gråt hålla sig ifrån att skratta på samma gång åt att man ibland är så himla känslig och lättrörd :P Får se om jag lägger upp en snutt någon gång ;)
Men kolla ni in videon (Se hela!) och säg sedan om ni inte åtminstone fick tårar i ögonen!
Och såklart så var mamma tvungen att sätta på videon igen och filma mig där jag satt och grinade till den så att jag knappt kunde andas :P Det gick ju bara inte i all gråt hålla sig ifrån att skratta på samma gång åt att man ibland är så himla känslig och lättrörd :P Får se om jag lägger upp en snutt någon gång ;)
Men kolla ni in videon (Se hela!) och säg sedan om ni inte åtminstone fick tårar i ögonen!
Puss på er! <3
Som jag har längtat...
Ååh!! Snart får jag hem min nya bebis!
Jag har längtat sååå länge nu på att skaffa ett nytt djur. Det har kännts så otroligt tomt sedan jag blev utan mina fina bebisar Laban, Tequila, Saga och så Emana såklart. Jag kan helt enkel inte leva utan djur..
Och nu äntligen har jag hittat min one true match! Han heter Costello, är sju månader gammal och har en silkeslen brun/vit päls med långa underbara öron.
Den här raringen flyttar hem till mig nästa vecka:
Jag har längtat sååå länge nu på att skaffa ett nytt djur. Det har kännts så otroligt tomt sedan jag blev utan mina fina bebisar Laban, Tequila, Saga och så Emana såklart. Jag kan helt enkel inte leva utan djur..
Och nu äntligen har jag hittat min one true match! Han heter Costello, är sju månader gammal och har en silkeslen brun/vit päls med långa underbara öron.
Den här raringen flyttar hem till mig nästa vecka:
Åh, vad tiden går långsamt när man önksar att man bara kunde snabbspola! Jag känner mig lyckligare och mer förväntansfull än ett barn på julafton ;)
Idag var jag och hälsade på honom för andra gången och det var första gången jag höll honom i min famn. Tänk att kaniner alltid doftar så fruktansvärt mysigt. Detgår liksom inte förklara doften på annat sätt än att det liksom bara är...ja, supermysigt helt enkelt!
Längtar, längtar, längtar!!
Idag var jag och hälsade på honom för andra gången och det var första gången jag höll honom i min famn. Tänk att kaniner alltid doftar så fruktansvärt mysigt. Detgår liksom inte förklara doften på annat sätt än att det liksom bara är...ja, supermysigt helt enkelt!
Längtar, längtar, längtar!!
Lite bilder från Litauen i somras =)
Vet att jag aldrig skriver längre och att jag borde lagt upp dessa bilder för länge sedan när de var aktuella. Men nu lägger jag upp dom ändå.
Jag hade inga höga förhoppningar på Litauen men det var riktigt bra där faktiskt. Mycket intressant att kolla på och så var vi med om en hel del udda grejer.
Jag kan lätt tänka mig att åka dit igen. Att flyga dit kostar löjligt lite och att äta och dricka är riktigt billigt. Hotellen ligger väl strax under de priser vi har på hotell i Sverige.
Om man köper flygbiljetter med Ryanair några veckor innan så behöver man inte betala mer än ett par hundra. Man flyger då till staden Kaunas som är Litauens tredje största stad. Vi var dessuton i Klaipeda och Vilnius men jag tycker helt klart att Kaunas var den vackraste av de tre städerna. Klaipeda var rätt slitet och inte så mycket att se och i Vilnius tyckte jag att det blev lite tråkigt eftersom det finns så sjukt många kyrkor och Katedraler överallt. Kan bli lite långtråkigt efter ett tag ;)
Lite småläskiga bilder från innifrån Klaipedas tandläkarhus. Hade man inte tandläkarskräck innan
Plötsligt kommer säkert tio hundar springande mot oss kring knuten på skjulet och mitt ibland dem haltade en gammal man fram. Trots att vi var överrumplade och blev lite osäkra försökte vi pekande och på engelska fråga mannen, som absolut inte kunde något annat än litauiska, om man fick gå in och titta. Allt var så igenvuxet att man därifrån inte kunde sikta något fort men enligt skylten och kartan skulle det ju finnas där. Han nickade i alla fall och gjorde en svepande rörelse med handen in på andra sidan bommen. (Ja, lite konstigt är det ju att det enda som blockerade vägen in var en rostig bom. Inga stängsel.)
Fortfarande väldigt osäkra klev vi in, förbi bommen, och in på den lilla stigen kantad med vildvuxet gräs. Med hundarna springande och skällande kring benen på oss och med mig upprepande "låtsas som ingenting, visa inte om du är rädd" började vi gå.
Snart tornade det sig upp framför oss, fortet. Det såg riktigt spöklikt ut där det stod lämnat att förfalla och nästan helt igenväxt.
Här hade det väl en gång smitts skumma planer i stridstider.
Jag hade inga höga förhoppningar på Litauen men det var riktigt bra där faktiskt. Mycket intressant att kolla på och så var vi med om en hel del udda grejer.
Jag kan lätt tänka mig att åka dit igen. Att flyga dit kostar löjligt lite och att äta och dricka är riktigt billigt. Hotellen ligger väl strax under de priser vi har på hotell i Sverige.
Om man köper flygbiljetter med Ryanair några veckor innan så behöver man inte betala mer än ett par hundra. Man flyger då till staden Kaunas som är Litauens tredje största stad. Vi var dessuton i Klaipeda och Vilnius men jag tycker helt klart att Kaunas var den vackraste av de tre städerna. Klaipeda var rätt slitet och inte så mycket att se och i Vilnius tyckte jag att det blev lite tråkigt eftersom det finns så sjukt många kyrkor och Katedraler överallt. Kan bli lite långtråkigt efter ett tag ;)
Lite småläskiga bilder från innifrån Klaipedas tandläkarhus. Hade man inte tandläkarskräck innan
så lär man ju få det när man klivit in här.
Jag skulle inte bli förvånad om det någon gång under något av världskrigen
varit ett sjukhus här. Jag ser framför mig hur det i korridoren en gång kanske stått sängar i rad
med stympade, jämrande soldater och förtvivlade sjuksköterskor som springer mellan dem med nedblodade förkläden.
Men oj, vilken läskig skildring det blev :P
En dag bestämde vi oss för att gå och kolla på ett av de gamla forten som omgav staden Kaunas (rättelse rån Klaipeda som det tidigare stod). Vi gick i evigheter på en lång skogsväg för att hitta fortet. Enligt kartan vi hade så verkade det varken vara långt att gå och inte heller att det skulle vara ett igenvuxet fort som ingen vart i på evigheter.
När vi nästan höll på att ge upp hoppet om att vi varken skulle hitta något fort eller hitta tillbaka till stan såg vi en igenvuxen skylt vid vägen. Bredvid den fanns en rostig gammal bom med någon skylt på och innanför den
ett slitet ruckel.
Plötsligt kommer säkert tio hundar springande mot oss kring knuten på skjulet och mitt ibland dem haltade en gammal man fram. Trots att vi var överrumplade och blev lite osäkra försökte vi pekande och på engelska fråga mannen, som absolut inte kunde något annat än litauiska, om man fick gå in och titta. Allt var så igenvuxet att man därifrån inte kunde sikta något fort men enligt skylten och kartan skulle det ju finnas där. Han nickade i alla fall och gjorde en svepande rörelse med handen in på andra sidan bommen. (Ja, lite konstigt är det ju att det enda som blockerade vägen in var en rostig bom. Inga stängsel.)
Fortfarande väldigt osäkra klev vi in, förbi bommen, och in på den lilla stigen kantad med vildvuxet gräs. Med hundarna springande och skällande kring benen på oss och med mig upprepande "låtsas som ingenting, visa inte om du är rädd" började vi gå.
Snart tornade det sig upp framför oss, fortet. Det såg riktigt spöklikt ut där det stod lämnat att förfalla och nästan helt igenväxt.
Här hade det väl en gång smitts skumma planer i stridstider.
Hela framsidan utgjordes av stora valv där det en gång stått stridsvagnar på rad.
Det var verkligen med skräckblandad förtjusning vi gick runt där i de mörka gångarna. Ibland vågade jag knappt titta eller lysa in med mobillampan i de olika kolsvarta rummen och salarna.
Jag tror inte att man egentligen fick gå in där men inte brydde vi oss om det. Och egentligen förstod vi nog inte det förrän efteråt när vi berättade vart vi varit för en jättegullig tjej som jobbade på ett av hotellen vi bodde på.
Hon fick stora ögon när vi berättade det och sa att vi nog inte skulle berätta att vi vart där för någon annan.
Sen skrattade hon i alla fall åt oss, dumma och nyfikna turister som vi var ;)
Fortsättning följer...
