Till Mamma!

Kommentar till detta inlägget från min kära mors blogg. Följ den förresten! Du kommer inte att kunna slita dig!

Min fina, fantastiska, smarta, vackra mamma!

Jag kan inte se att jag någonsin skulle kunna bli lika smart, allmänbildad och ambitiös som du är. Jag känner precis som du skriver, att jag vet att jag vill och kan bli något. Att jag har din gnista men att jag aldrig någonsin kommer att hitta vart jag hör hemma. Vart jag än jobbar och vad jag än gör, även om jag trivs med det, så känner jag alltid rastlösheten komma smygande efter ett tag.

Jag vill alltid vidare, jag vill något mer. Ändå tar det alltid stopp där, för hur ska jag gå vidare om jag inte vet vad jag vill. Då känns det istället skrämmande, för tänk om det inte finns något annnat för mig, att jag redan är där jag ska vara. Tänk om jag går vidare till något som jag inte alls trivs med istället.

Fast innerst inne så vet jag ju att jag egentligen inte ska stanna där. Utan att jag precis som du, hur skrämmande det än kan kännas, måsta testa mig fram om jag någonsin ska hitta det jag ska göra.

Just därför är jag så glad att jag har en mor som du för du är ett levande exempel på att om man bara kämpar för sig själv och för det som känns och är rätt så kan man nå vart man vill. Och att du gjort detta utan att, precis som morfar sa, "trampa allt för många människor på fötterna".

Du har åstadkommit mer i ditt liv än de flesta andra och vart med om mer saker än vad de flesta andra någonsin skulle klara. Du är och kommer alltid att vara min idol, min största förebild. Jag är glad att vi är så otroligt lika, även om det är på gott och ont (men mest det förstnämnda). Det vet vi ju båda två ;)

För mig har du verkligen lyckats. Och du har tre barn som du vet älskar dig, ser upp till dig och som är stolta över att ha dig som mamma!

Min gumma, om du stannar på samma ställe för länge så utvecklas du inte... så enkelt är det! Du kommer också snart hitta rätt spår, och om det är någon tröst så letar jag fortfarande! Men vilken väg jag haft!



Och se bara denna fantastiska text du skrivit... Kram!

Tack fina Åsa! Jag tror faktiskt att vägen är viktigare än målet =) Kram!

Men gumman!! Vad gullig du är... jag blir alldeles tårögd. Jag är LIKA STOLT över dig, och jag vet att du är en trygg och godhjärtad människa som alla har lätt att älska. Det blir inte svårt för dig att navigera i livet och du kan alltid prata med "morsan" om det tjorvar! PUSS, lilla sockertroll!

Tur att jag har världens bästa mamma =) Love you!